Borghamn Strands historia

Borghamn Strand ligger i Vadstena kommun, vid Vätterns strand och vid foten av Omberg. Byggnaderna står på ett igenfyllt kalkstensbrott utmed Vätterns strand där kalksten har brutits sedan 1100-talet. Hela området, med hamn och byggnader, är idag byggnadsminnesförklarat.

Stenen från Borghamn har byggt Göta kanal som är Sveriges största byggnadsverk. Stenen har även byggt Alvastra kloster, Vadstena slott, Karlsborgs fästning och Nationalmuseum i Stockholm. När Nationalmuseum renoverades 2018 vände man sig igen till Borghamn för att få tillgång till den fantastiska marmorsten som bryts här. Om du kommer med bil från Omberg så ser du Borghamn Strand på vänster sida om vägen utmed vattnet och dagens kalkstensbrott ser du till höger om vägen.

1842 var ett avgörande år i Borghamns historia. Stenbrottet hade tidigare under alla år drivits privat eller av Göta kanalbolag. Men 1842 tog staten över eftersom det var svårt att få tag på frivilliga som ville arbeta i stenbrotten. Ett straffregemente, Kronoarbetskåren, placerades här och samtidigt fick orten sitt namn Borghamn.

De byggnader som du ser här idag är byggnader från den här tiden. Du kan hitta sex jordkällare på våra marker som är från mitten av 1800-talet där man förvarade maten till alla som bodde här. Den gula byggnaden med namn Kommendanten hette Kommendanten redan 1842 och användes av soldaterna som vaktade fångarna. De baracker som fångarna bodde i har sedan länge förfallit. Arbetsförhållandena i stenbrottet var svåra och många fångar dog. De fick inte begravas i “vanliga” kyrkogårdar eftersom de var ofrälsta utan skeppades till en början över till Karlsborgs fästning och begravdes namnlösa. Efter några år började man begrava dem i Borghamn och ni hittar dem idag i Bockakyrkogården som ligger strax utanför Borghamn Strands södra sida, vid Vattenverket.
En av fångarna gjorde dessutom  en gravsten till sin enda vän, hunden Oden, som ligger begravd strax utanför muren vid parkeringsplatsen. Denna hundgrav är också minnesmärkt.

Kronoarbetskåren bildades 1842 och ersattes på 1870 talet av Disciplinkompaniet. Här fick grova brottslingar med livstids straff arbeta i stenbrotten men även människor som bara blivit åtalade för lösdriveri kunde bli tvingade att arbeta här. En lösdrivare var “person som inte har fast bostad, fast anställning, medel till sitt uppehälle och som flyttar från ort till ort. De kunde enligt 1885 års lag dömas till tvångsarbete och i äldre tider var det vanligt att de tvångsutskrevs till militären.

För att kunna transportera all sten från Borghamn till Motala anlades Borghamns hamn 1810 och utvidgades 1825. Under den tiden skapades även den omfattande bebyggelsen i hamnområdet. Ytterligare utvidgningar av hamnen genomfördes även under senare år.
Vid 1800-talets början köptes Borghamns kalkstensbrott av Baltzar Von Platen för Göta kanalbyggets räkning. Till var och en av de 58 slussarna levererades 400m2 kalksten med hjälp av pråmar till Motala. Några av skeppen förliste och kan skådas genom Vätterns klara vatten djupt nere på botten när man åker långfärdsskridskor över en genomskinlig glansis på vintern.

Disciplinkompaniet upplöstes 1897 och det är lite oklart vad byggnaderna användes till mellan 1897 -1923 då en lanthushållsskola flyttade in i dess ställe. 1971 fick internatet namnet Borghamnsskolan. Här bodde flickor som ville lära sig hantera råvaror och laga mat. Internatet var till stor förtjusning för traktens pojkar som varje höst nyfiket inspekterade de nya flickorna som kom till internatet. Det stängde sedemera 1997 då Vadstena kommun startade Vadstenagymnasiet i dess ställe. Gymnasiet stängdes i början på 2000-talet och byggnaderna togs över av Borghamns vandrarhem HB. Under hela tiden denna tid har staten ägt marken men hyrt ut byggnaderna. 2018 avstyckade hela området och såldes till Atsmons förvaltning AB som 20181001 även tog över driften av vandrarhemmet med den starka förhoppningen att kunna skapa en fantastisk mötesplats på denna historiska och otroligt vackra plats.

Close Menu